Som konsult har man förmånen att hela tiden träffa nya kunder och få insyn i nya verksamheter och utmaningar. På sätt och vis är konsultyrket lika mycket en ständig skola som det är en näringsverksamhet. Samtidigt som man guidar och är mentor till sina uppdragsgivare får man själv hela tiden nya erfarenheter och insikter, som i sin tur kommer nya kunder tillgodo.

Det vanligaste scenariot är att konsulten blir anlitad för att utreda och genomföra aktiviteter för en avgränsad och specifik problemställning, alternativt att som projektledare leda genomförandet av planerad förändring. Det händer dock ibland att man som konsult blir överraskad och delvis utmanad av förutsättningar man inte ställts inför tidigare.

Själv träffade jag nyligen på ett företag som bestämt sig för att genomföra en genomlysning av sin verksamhet med syfte att ”vända alla stenar” och göra om allt från grunden. Ingångsläget var att ”inget är heligt” och ”vi är beredda att kasta ut alla system vi har samt göra om alla våra processer”. Målet med uppdraget var att företaget skulle ställa om sig inför digitaliseringen och bli den ledande aktören i sin bransch inom 5 år. Som konsult blir man då lite ställd. Även om det är detta alla konsulter missionerar om, dvs att man ska se över sin verksamhet och svänga om mot framtiden är det ytterst sällan man träffar på företag som så bokstavligen vågar vända ut och in på sig själva. Istället brukar det handla om små och successiva förändringar över en lång period.

Att så totalt våga öppna upp för en kursändring för hela företaget är modigt. Det kräver en stark, engagerad och målmedveten ledning. Samtidigt är det delvis ett vågspel. Nya system och nya processer kan givetvis skapa möjligheter för utveckling av verksamheten men det är också viktigt att komma ihåg att det finns en trygghet med det som är invant och fungerar. Och även om ledningen är stark och engagerad så blir det svårt att lyckas om den övriga organisationen och alla anställda inte har samma engagemang eller förstår den nya målbilden.

Tanken har dock slagit mig att vi kanske befinner oss i en brytningsperiod. Vi kanske har nått den punkten i utvecklingen att det inte längre går att bygga vidare på det ”gamla”, kanske är vi på väg mot vägens slut? Och att det krävs ett helt nytt omtag för att förändra verksamheten för att kunna tillhöra framtidens vinnare? Med tanke på den hastighet vi idag ser med den tekniska utvecklingen och att nya innovationer så snabbt blir realiserade i praktiska lösningar så krävs det hög hastighet för att hänga med. Och det är sällan det går att hålla en hög förändringshastighet med gamla och invanda system och rutiner.

Även om det är lite skrämmande ser jag fram emot fler organisationer som vågar ställa sig upp och vända blad för att blicka fram emot det nya och det okända. Vågar bryta mark för att testa nya vägar och bygga en verksamhet som utgår ifrån dagens förutsättningar istället för gårdagens förutsättningar. Vi har onekligen en spännande tid framför oss.