En tydlig trend är att allt fler kunder öppnar upp för en mer ”dynamisk” applikationsmiljö. Med detta menas att man accepterar ett systemlandskap som består av fler applikationer istället för färre applikationer. Detta ska dock inte tolkas som att man eftersträvar en fragmenterad systemmiljö. Det finns självklart vinster med att hålla nere antalet applikationer för att hålla kontroll över sin infrastruktur. Däremot ska det tolkas som att kunderna alltmer inser värdet av att ”kontinuerligt” kunna förändra sin arkitektur och landskap i takt med att verksamheten förändras och då helt nya behov uppstår.

Den värld vi upplever idag tillåter inte att projekt tar för lång tid att genomföra. Från det att ett behov uppstår finns det en förväntan att ”något” har kommit på plats inom några månader. I en snabbt föränderlig värld är det viktigt att utnyttja sitt försprång mot konkurrenterna och då hellre implementera något som är ”ok” på kort tid istället för något som är ”perfekt” på lång tid.

Om vi sätter detta i relation med våra traditionella och ”stora” affärssystem ser vi utmaningar med att på kort tid göra väsentliga förändringar och tillägg till en uppsatt och inkörd systemmiljö. Istället arbetar många stora organisationer med att begränsa antalet förändringar med motivet att man inte vågar eller vill störa den miljö som fungerar. Men detta blir också ett hinder för verksamheten att kunna testa och realisera nya idéer och initiativ.

I en stor organisation med flera olika affärsområden och kanske många juridiska enheter är det naturligt att behoven utvecklas och växer fram utan synkronisering. Och att då försöka ”hålla ihop” alla initiativ och kräva samordning över hela koncernen blir långsiktigt svårt och smärtsamt.

Allt fler organisationer ser idag molnet som ett sätt att börja bryta upp den låsning man hamnat i med sin befintliga infrastruktur. När verksamheten vill testa nya initiativ accepterar man molnbaserade tjänster som ett sätt att utvärdera och få kunskap om nya applikationsområden. Det finns en enkelhet med att kunna lägga till och koppla bort en avgränsad och molnbaserad tjänst till en befintlig infrastruktur.

Ordet flexibilitet i ”dagens värld” innebär att en organisation har behov av att kunna ”byta ut” enskilda pusselbitar i sin totala infrastruktur i takt med att nya behov uppstår. Och detta måste kunna ske på kort tid och utan att hela organisationen påverkas eller riskerar att drabbas av problem. Det enda ”förnuftiga” sättet att nå denna flexibilitet är att väsentliga delar av infrastrukturen är molnbaserad. Det är ytterst få organisationer som har förmåga att både upprätthålla en lokal och driftssäker systemmiljö och samtidigt kunna erbjuda organisationen ”flexibilitet”.

Ovanstående ska nu inte tolkas som att många och molnbaserade applikationer är framtidens lösning på dagens problem. Däremot ska det tolkas som att gårdagens lösningar inte kan användas för morgondagens utmaningar. För att hänga med i den snabba utvecklingen är det nödvändigt att varje enskild organisation ifrågasätter sina gamla sanningar och värderar dessa mot framtiden. Och i de flesta fall kommer svaret att peka på att ”vi måste tänka om”. Internet och molnbaserade tjänster är en fantastisk möjlighet till att skaffa sig den flexibilitet man tidigare saknat. Men det förutsätter också att man vågar bryta upp den infrastruktur man byggt upp under väldigt många år.