Som följd av såväl den pågående digitaliseringen som trenden mot en ökning av distribuerade molntjänster uppstår frågeställningen kring hur morgondagens systemförvaltning bör se ut. Efter analys kan man ganska snabbt konstatera att den modell som tillämpades igår inte kommer att fungera inför morgondagen.

Inledningsvis är det viktigt att påpeka att det finns ett stort mörkertal när det gäller statistik över hur företag och organisationer administrerar sin systemförvaltning. Den bistra verkligheten visar dock att en majoritet av alla organisationer redan idag har en systemförvaltning som väsentligen understiger det man skulle beteckna som ”god systemförvaltning”. Det finns ofta en utpekad ”systemägare” och vanligtvis också en eller flera ”superanvändare” som har som uppgift att ta ansvar för den löpande förvaltningen av affärssystemet. I de flesta fall sträcker sig dock denna roll till att någon gång per år bevaka en planerad uppgradering samt lite då och då ha avstämningar med organisationens olika användarkategorier. Och enbart i sällsynta fall visar det sig att denna förvaltning är ”aktiv” och verkar för kontinuerlig förbättring och utveckling av verksamheten. Istället handlar det väldigt ofta om en reaktiv process.

I den förändring vi nu ser framåt när det gäller växlingen från lokala applikationer (onpremise) till molnbaserade system och tjänster kommer systemförvaltningen att utmanas. I många fall kommer (åtminstone på sikt) uppgraderingar att ske mer frekvent än tidigare och de flesta leverantörer talar om ett abonnemang där uppgraderingar sker åtminstone 3-4 ggr per år istället för att kundens som i dag gör uppgradering med 2-3 års mellanrum. En direkt följd av detta blir att fundera över hur kunden ska säkerställa att organisationen kan ta till sig de nyheter och förändringar som löpande införs med nya versioner. Vidare krävs en organisation som har kapacitet till att inför varje ny uppgradering säkra gränssnitten mot övriga applikationer i infrastrukturen. Oavsett om kunden har en eller flera applikationer och oavsett om driften sker lokalt eller via molnet så finns det idag ofta ett flertal gränssnitt mot omvärlden där det inte alls är självklart att dessa fungerar utan handpåläggning när affärssystemet uppgraderas.

En annan vinkling på situationen är att den pågående digitaliseringen minst lika mycket handlar om möjligheter istället för enbart effektiviseringar. Och frågan är hur kunden och organisationen för systemförvaltning ska utformas för att införa en innovativ kultur där kunden arbetar mer proaktivt med utveckling av sin verksamhet och sitt affärssystem. Även om digitaliseringen ger möjligheter är det ett långt steg till att det realiserar effekter hos kunden om inte kunden själv tar ett aktivt ansvar för att ta till sig de möjligheter som uppstår.

Morgondagens systemförvaltning måste bli väsentligen mycket mer proaktiv än vad vi idag ser hos flertalet företag. Det är lätt att tro att införandet av molntjänster minskar behovet av systemförvaltning men med lite eftertanke inser man snabbt att det är precis tvärtom. De företag och organisationer som vill utveckla sin verksamhet kan dra nytta av den nya teknik som uppstår med digitaliseringen men det kräver ett aktivt arbete. De företag som istället bara ”hänger på” utan att själva aktivera sig kommer istället att successivt likformas som många andra företag och därmed tappa den konkurrensfördel man har med att vara ”unik”. Det är hög tid att redan idag börja planera för morgondagens systemförvaltning.