Igår offentliggjorde SAP att man ser över sin prissättning när det gäller licenser och utnyttjande av affärssystemen. Bakgrunden är den förändring som nu pågår där digital åtkomst ökar i omfattning i relation mot mänsklig interaktion. Med andra ord att en allt större del av transaktionsvolymen baseras på automatiserade tjänster via digitala assistenter och integrationer med externa applikationer och där andel manuell insats drastiskt minskar.

Det har under många år varit en svår och delvis infekterad diskussion mellan kunderna och leverantörerna om hur ”maskinell” åtkomst till data ska prissättas. Och det har hänt att kunder tvingats till höga oväntade avgifter kopplat till att antalet integrationer blivit många. Som en följd har det uppfunnits många olika modeller för prissättning där pris per användare enbart varit en av många komponenter i priset. Inte sällan har även transaktionsvolymer, antal juridiska företag, antal servrar, databaser, etc också ingått i prismekanismen.

Utgångspunkten för de flesta leverantörer har varit att hitta en prissättning som bygger på att kunden löpande ska betala för sin ”användning/nytta” till skillnad mot den historiska modellen att kunden ”köpte” sitt system/licens med en engångsavgift och sedan kunde bruka det obegränsat och kostnadsfritt (utöver en årlig avgift för uppgraderingar och support).

Den just nu snabba omväxlingen mot ”digitalisering” påskyndar förändringen mot en allt mer automatiserad värld där allt färre medarbetare ”matar in” information. Samtidigt ökar behovet av att koppla ihop affärssystemen med omvärlden vilket ökar antalet kontaktpunkter som behöver åtkomst till systemen. Därav tvingas leverantörerna att vrida om sina prismodeller och SAP är en av dem som nu väljer att officiellt introducera prissättning för sk ”digital access”.

Givetvis kommer den övriga marknaden att följa efter SAP för att inte hamna efter och bli betraktade som ”gammalmodiga”. Det viktiga för kunderna är att det skapas modeller som är förutsägbara och tydliga. I en digital värld med snabb tillväxt av transaktionsvolymer kommer vinst per transaktion att successivt minska vilket också kräver prismodeller där kostnaden per transaktion minskar. Vi ser detta inte minst inom handel där flertalet företag trots ökande volymer får kämpa hårt för att åstadkomma vinst på sista raden. Och även om systemkostnaden enbart är en liten del den totala kostnadsmassan har den påverkan och riskerar att bli den marginal som skiljer vinst från förlust för företaget.