Trender kommer och går. Detta gäller i de flesta branscher, så även inom IT-branschen. Även om dessa trender bara är på ”genomresa” och
stannar en kort tid så kan effekterna efter deras påverkan dröja sig kvar under mycket lång tid och med väldig kostsamma och smärtsamma konsekvenser. En av dessa plågsamma trender som passerat och lämnat arenan är SOA (Service Oriented Architecture).

Den grundläggande filosofin bakom SOA bygger på att den tekniska infrastrukturen hos en organisation ska baseras på flexibilitet och
återanvändbarhet. Genom att centralt i infrastrukturen inrätta en stark connector med öppna gränssnitt blir det möjligt att ansluta, koppla bort och byta applikationer helt efter de behov som uppstår och förändras inom organisationen. Inte minst för internationella organisationer där förändringar är vardag med företagsförvärv, avyttringar, konsolideringar och ständiga omorganisationer. Visst vore det fantastiskt om man i denna vardag kunde ha en adapter som klarar av att koppla samman alla världens applikationer med endast ett litet klick.

Problemet med denna filosofi är att den förutsätter att kunden har en obegränsad budget. Även om många applikationer idag ”på pappret”
kan kommunicera med standardiserade format såsom exempelvis Biztalk så innebär det inte att applikationen är förberedd för att kunna importera och exportera information med världens alla applikationer. Det som den okunnige IT-chefen förbiser är att alla applikationer har en inbyggd grundlogik på hur information föds, förädlas och utvecklas i respektive applikation. Man kan lätt tro att två applikationer kan utbyta kundinformation därför att det är så enkla register. Förvåningen blir desto större när det visar sig att respektive applikation tillämpar helt olika principer för när och hur statuskoder uppdateras vilket innebär att de har helt olika cykler. Konsekvensen är att det krävs kostsamma lösningar för att synkronisera dessa register. Något som ingen förstod den dag det bestämdes att ”det borde ju vara lätt”. Samma problematik men avsevärt mer komplex gäller för mer aktiva register såsom lager, order och produktion.

Är då SOA helt förkastligt? Nej, inte alls. Min poäng är SOA i många fall införs som modell av en något överambitiös IT-chef som saknar
kunskap och förståelse för informations-strukturen i de applikationer som ska kommunicera med varandra. Ett införande av SOA leder inte till att
informationen flödar friktionsfritt mellan applikationerna. I många fall uppstår istället stora friktioner då de olika systemen lever med olika
informationscykler och där kunden tvingas till omständliga avstämningar för att försöka få kontroll över verksamheten.