Nyligen hemkommen från en veckas arbete i England. Syftet denna gång var att kartlägga processerna på ett tillverkande industriföretag som ingår i en internationell koncern. Fem intensiva dagar med ett 20-tal intervjuer och arbetsmöten. Under en sådan resa samlar man på sig många reflektioner om skillnader mellan länder och arbetskultur.

Man kan ju ibland invaggas i tron att vi numera är så integrerade i Europa att vårt sätt att bygga organisation och utforma arbetsprocesser blir allt mer lika men jag konstaterar att det ännu råder stora skillnader mellan våra länder. Samma reflektion har jag fått från arbete i bla Tyskland, Frankrike, Holland och inte minst våra nordiska grannar Finland, Danmark och Norge. Vi är relativt lika men ändå så väldigt olika.

Fördelen med engelsmännen är att de har samma sinne för humor och ironi som vi svenskar och att de har ett relativt ledigt hållningssätt till chefer/ledning vilket inte alls är fallet i exempelvis Tyskland och Frankrike där man förvånas över bristen på egna initiativ och ifrågasättande.

Det som dock förvånar mig gällande England är att man ännu träffar på relativt många företag som arbetar som vi gjorde i Sverige på 1950-talet. Dvs stora landskap med personal som arbetar i grupper med chefen sittande bredvid och där det ännu är papper och penna som används för stora delar av arbetsflödet. Och där varje steg i arbetsprocessen dubbelkollas av minst en person och helst två.

Även om vi ibland anser att svenska företag har svårt att hålla uppe tempo i förändring så är min slutsats efter de senaste årens resor i Europa att vi faktiskt hänger med ganska bra. Det sägs också att vi svenskar sitter mycket i möten, men min egen erfarenhet är att vi inte är så mycket sämre än andra länder. Visst har vi hög mötesintensitet men samtidigt visar framgångarna för vår industri att vi lyckas ganska väl internationellt sett. Så vi gör en hel del rätt.

Det som är slående, både i Sverige och utomlands, är att många av de industrier som ligger långt framme när det gäller forskning, utveckling och tillverkning av produkter bakom fasaden inte sällan har en väldigt ålderdomlig uppsättning av IT-stöd. Man kan förvånas över att dessa storföretag, som levererar produkter i frontlinjen av ny teknik, överhuvudtaget kan få något producerat med så gamla IT-system. I många fall IT-system som varit igång sedan 1970-talet och där kompetensen om systemet sedan länge försvunnit ut från företaget. Men de lyckas ändå, och de kan till och med uppvisa en väldigt hög leveransprecision.

Fördelen med oss svenskar är att vi, till trots mot vad som sägs, faktiskt är ganska förändringsbenägna, och att vi har en relativt hög stresströskel när förändringar ska genomföras. Min konklusion är Sverige faktiskt hänger med relativt väl i digitaliseringen även om det givetvis finns potential till att öka tempot ytterligare något.